En sanning gällande kollektivavtal inom bemanningsbranschen

Jag vet att Henrik Bäckström, förbundsdirektör för Bemanningsföretagen som är en del av Almega, ofta och mer än gärna påtalar att bemanningsbranschen följer lagar och avtal under den ständiga kommentaren "vi har faktiskt kollektivavtal inom branschen". Det stämmer på vissa företag inom branschen och detta är väldigt bra. Men nu kommer min invändning, att man har ett kollektivavtal säger inte att ni följer det. Det säger att det finns, sen är det upp till arbetsgivaren att faktiskt införliva det som står i avtalet. Och då kommer utmaningen. Jag som själv är fackligt engagerad och insatt kan säga med säkerhet att det är en stor utmaning att arbeta fackligt inom en bransch där man när som helst kan förlora sitt uppdrag hos kund och därmed också förlora sin möjlighet att verka fackligt på samma arbetsplats. Detta i och med att man enbart får verka fackligt lokalt för den arbetsgivare man är anställd av. I och med att bemanningsbranschen till stor del består av visstidsanställningar och i vissa företag då i den väldigt vida tolkningen av LAS §5 http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19820080.HTM. Där man kan läsa att en arbetstagare får vara visstidanställd eller vikarie som längst två år under en femårsperiod hos en arbetsgivare, därefter övergår anställningen automatiskt till en tillsvidareanställning. Det är bakom denna del av lagen som bemanningsföretagen i dagsläget gömmer sig. Det är med hjälp av denna de då låter en arbetstagare vara provanställd sammanlagt 24 månader på samma arbetsplats, detta när man i andra fall har en lag (LAS §6) om att provanställning gäller i högst sex månader. Vad är det då som säger att bemanningsföretagen, som just är bedriver en verksamhet som består av att hyra ut tjänster inte skulle behöva ta samma ansvar som företag inom andra branscher?

För då kommer den spännande delen nummer två. Många bolag är ju som sagt knutna till kollektivavtalet inom bemanningsbranschen som är tecknat mellan parterna Bemanningsföretagen (Almega), Unionen och Akademikerförbunden, men där kan jag läsa följande (ett utdrag):

§2 Anställning

2.2 Vilkor för tidsbegränsade anställningar
Arbetstagaren och arbetsgivaren kan komma överrens om tidbegränsad anställning

- för viss tid vid behov av extra arbetskraft. Anställningsformen får
användas för ambulerande tjänstemän, vid kortsiktiga behov av
arbetskraft och/eller då uppdraget är av sådan karaktär som kräver
speciell kompetens. Arbetskraftsbehovet kan återkomma periodiskt
hos samma uppdragsgivare. Denna anställningsform får dock
inte användas för att täcka ett kontinuerligt behov av arbetskraft.
Gäller enbart ambulerande tjänstemän.

Detta är alltså vad som står i kollektivavtalet, det finns ingenting som nämner någonting om 24 månaders provanställning eller att man som bemanningsanställd på något sätt skulle andra missgynnsammare villkor än någon annan på arbetsmarknadens andra sektorer. Det jag också kan se är att merparten av de bemanningsbolag som finns på marknaden idag har flera hundratals jobb som de annonserar dagligen inom en rad olika kompetensområden. Att med detta som bakgrund hävda att de inte har ett kontinuerligt behov av arbetskraft blir i mina ögon mycket svårt att hävda, eftersom de som sagt kontinuerligt tillsätter en bred rad av olika tjänster. När du dessutom är ambulerande tjänsteman så står det i ditt avtal att du ska kunna ta liknande uppdrag inom ditt avtalsområde. Vad jag kan se är det få avtalsområden som är så smala vid anställning vilket då ger all möjlighet att tillämpa 6 månaders provanställning för en person som ändå har i avtalet att denna ska kunna ta en variation av uppdrag.

Stoppa människohandeln

Jag vill göra en liten liknelse. Den här veckan är det musikhjälpen i P3, ett fantastiskt program för ett mycket viktigt syfte - att stoppa människohandeln. Varje dag säljs och köps barn eftersom människan är en vara som man kan sälja fler än en gång och därmed kan göra en vinst fler än en gång.

Detta gäller även inom bemanningsbranschen. Till skillnad från en arbetstagare som är direkt anställd av samma bolag som han eller hon också utför ett arbete för, så har en bemanningsanställd en mellanhand som tar en del av vinsten vid försäljningen av den här människan. Då kan man ju tänka sig att, ja men det här handlar ju om vuxna människor, det är inte samma sak. Nej, det är inte samma sak eftersom det inte finns någon som direkt hotar en till livet om man inte vill sälja sig via denna mellanhand. Men det finns andra former av hot om man inte följer mellanhandeln i bemanningsbranschens krav. Man förlorar inkomst, kan därmed inte försörja sig och framförallt förlorar man möjligheten till flera tusentalsjobb som produceras inom branschen som man är bränd på om man mot all förmodan skulle våga säga att man inte vill gå med på de villkor de har ställt upp.

Jag har nu vid flertalet tillfällen inom branschen verkligen blivit varse om att jag är en vara mer än en människa. Mitt kundföretag ber inte att få förlänga min anställning, de säger i stället att de förlängt inköpsordern på mig. Precis som de gör med leveransen av fruktkorgar, kopieringspapper och annat kontorsamterial. Jag är därmed en vara och inte en person. Vidare så har jag nu talat med flertalet bemanningsföretag om nya tjänster. Jag får ett samtal från ett företag inom branschen som säger att de är intresserade av min profil som jag har på deras sida och vill träffa mig för ett förutsättningslöst möte, men för eventuella framtida behov i företaget för att hyra ut mig (som den vara jag är). Det finns ingen tjänst som är given eller tilltänkt, men ändå får jag efter ca 10 minuters telefonintervju frågan om löneanspråk. Märk igen, att vi har alltså ingen given tjänst att ge ett anspråk på, de frågar alltså vad det kostar att köpa mig, precis som om jag vore en ny kontorsstol eller ett skrivbord. Hur ska jag veta vad det kostar att hyra mig när ni inte har sagt vilken tjänst jag ska ha, vilket ansvar, hur mycket jag kommer att förväntas jobba? Igen, jag måste komma ihåg att jag tydligen är en vara och inte en person med en bred rad kompetensområden.

Vidare så får jag ett annat samtal en annan dag, också från ett bemanningsföretag. Den här gången finns det en given tjänst, men jag har ingen aning om för vilket kundföretag, Det vill de inte säga med risk för att någon annan inom branschen hoppar in och snor uppdraget när de ser att detta bemanningsföretag har fått ett uppdrag från kunden. Då kan de snabbt ringa och erbjuda den kompetens som står i annonsen, för de har ju ett helt lager med varor (konsulter) som bara väntar på att bli sålda. För det finns ingen stor lojalitet från kunderna gentemot bemanningsbolagen. Här kommer vi åter via telefon till vad jag kostar efter 10 minuters intervju till den här frågan vad jag kostar. Jag hinner alltså inte ens få träffa kunden för att se om vi passar ihop och om min kompetens kan komma dem till nytta, och framförallt att min personlighet skulle passa med deras organisation. Jag hinner ej heller med att reflektera över rollen som jag ännu inte vet mycket om och därmed få chansen att ge ett rimligt löneanspråk. Det spelar tydligen mer roll om jag är billig än om jag är kunnig, grattis vi har skapat ett samhälle där det är priset på varan och inte kvaliten och personligheten som spelar roll.

Och om du måste veta har jag inga orealistiska krav på lön, jag vill bara ha en marknadsmässig lön som är likvärdig med vad andra i liknande tjänst på arbetsmarknaden och i kundföretaget har. Precis som står angivet i kollektivavtalet för bemanningsbranschen, men som inte på långa vägar efterlevs. Det vet jag som har fått samma timlön för att jobba som brevbärare som jag fick i jobbet som HR-assistent, där man hade krav på en universitetsexamen i det sistnämnda jobbet.