Det är inte bara vad du kan som tar dig någonstans här i världen. Det handlar även om vem du känner. Så är den hårda verkligheten: det spelar ingen roll hur bra du är om ingen ser det du gör.
Här har verkligheten inte alltid varit min bästa vän. Som ung hade jag rätt svårt för att knyta kontakter. Men brister är till för att avhjälpas och universitetsstudier, engagemang i politiska organisationer samt yrkesliv har gjort gott. Men att gå in i ett fullt rum med okända människor är fortfarande lite skrämmande. Idag biter jag dock ihop och gillar det när jag väl kommit över tröskeln.
Facebook har gjort det lättare att upprätthålla och vårda flyktiga bekantskaper. Jag blev medlem i Facebook för drygt två år sen. Orsaken var att jag precis flyttat från Uppsala och ville hålla kontakten med studiekamrater. Idag är Facebook ett kraftfullt arbetsverktyg då jag behöver omvärldsbevakning för politik.
Mina positiva erfarenheter med Facebook har fått mig att vilja gå vidare. Därför funderar jag nu på att skaffa mig LindIn vilket är en sorts Facebook fast för professionell utveckling. Det ska bli kul att se vad det forumet har att erbjuda. Kanske är det värdelöst. Kanske inte.
tisdag 11 augusti 2009
tisdag 4 augusti 2009
Så fick jag skäll av en partiledare – och gick stärkt ur
Som tjänsteman får man vara beredd att ta ansvar för saker man inte har någon skuld till eller makt över. Sån är den bistra verkligheten. Det är bara att bita ihop och arbeta vidare. Har man inte hårdare hud än att man kan gå vidare så kanske man bör söka sig till en annan profession.
Jag tänkte berätta om hur jag en gång fick skäll på jobbet:
Det var hösten 2009. En lördagskväll. Utarbetad efter ytterligare en dag på jobbet. Telefonen ringer. Skit. Nu blir det att arbeta om allt. Åter till jobbet på söndag med andra ord.
I rikspolitiken kan man lägga ordinarie motioner under en kort period som kallas för AMT (Allmänna motionstiden). AMT går av stapeln på hösten och min uppdragsgivare lade över 1000 motioner under denna period förra året. Som politisk sekreterare var det min uppgift att granska samtliga motioner som lades under Civilutskottets ansvarsområde, en bit över hundra motioner. Till det hade jag i uppgift att skriva runt åtta så kallade kommittémotioner (motion som alla våra ledamöter i utskottet skriver under). Det tog på krafterna.
Men den överlägset tyngsta motionen var den om införandet av könsneutrala äktenskap som undertecknas av partiledarna i den rödgröna alliansen. Motionen var unik så till vida att den innehöll ett helt färdigt förslag till lagstiftning. Något som gjorde hanteringen av motionen ytterligare komplicerad. Själva lagförslaget skrevs av en juridisk expert. Mitt uppdrag var att skriva texten och samordna alla inblandade parter.
Alla vet att det är jobbigt att samarbeta. Ännu jobbigare blir det när detta ska ske över organisationsgränser. Den som har läst Katarina Barrling Hermansson studie av kulturskillnader mellan riksdagspartiernas partigrupper förstår vad jag menar. Med ett parti var det inga problem: raka väl förankrade besked. Med ett annat parti var det tvärt om: olika budskap från olika läger.
Låt mig vara konkret. Vi var i ett läge där alla partier hade enats om en kompromiss. En kompromiss vi inte gillade. Det var ett av våra sammarbetspartiers förslag vi accepterade för husfridens och tidspressens skull. Vi tyckte att förslaget gick mot internationell rätt och svensk rättspraxis men vi var beredda att kompromissa. Nu kunde jag skicka ut ett färdigt förslag till godkännande till partiledarna. Helgjobbet och 14-timmarsarbetsdagarna var äntligen slut.
Men säg den lycka som varar. Ledaren från det platta partiet. Ledaren var inte alls glad. Tvärt om. Ledaren tyckte att det var ett dåligt förslag som minsann bröt mot både praxis och internationell rätt. Självklart hade mitt sönderstressade jag lust att ryta tillbaka och säga: det var ju deras förslag och att de gott kunde komma överrens internt först. Men det gjorde jag inte. Den professionella tjänstemannen i mig tog över. Jag meddelade jag såg problematiken som ledaren pekade på och att jag skulle lösa problemet snarast möjligt. Efter det lade vi på.
Jag avreagerade på icke levande objekt och invektiven staplades på varandra. När jag tröttnat på detta satte jag mig ner och började planera för hur detta skulle lösas. Det behövs väl knappast påpekas att vi idag har en könsneutral äktenskapsbalk helt i linje med det vi talade om i telefonen. För mig visade detta att jag växt in i min yrkesroll. Samt att man kan gå stärkt ur en utskällning.
Jag tänkte berätta om hur jag en gång fick skäll på jobbet:
Det var hösten 2009. En lördagskväll. Utarbetad efter ytterligare en dag på jobbet. Telefonen ringer. Skit. Nu blir det att arbeta om allt. Åter till jobbet på söndag med andra ord.
I rikspolitiken kan man lägga ordinarie motioner under en kort period som kallas för AMT (Allmänna motionstiden). AMT går av stapeln på hösten och min uppdragsgivare lade över 1000 motioner under denna period förra året. Som politisk sekreterare var det min uppgift att granska samtliga motioner som lades under Civilutskottets ansvarsområde, en bit över hundra motioner. Till det hade jag i uppgift att skriva runt åtta så kallade kommittémotioner (motion som alla våra ledamöter i utskottet skriver under). Det tog på krafterna.
Men den överlägset tyngsta motionen var den om införandet av könsneutrala äktenskap som undertecknas av partiledarna i den rödgröna alliansen. Motionen var unik så till vida att den innehöll ett helt färdigt förslag till lagstiftning. Något som gjorde hanteringen av motionen ytterligare komplicerad. Själva lagförslaget skrevs av en juridisk expert. Mitt uppdrag var att skriva texten och samordna alla inblandade parter.
Alla vet att det är jobbigt att samarbeta. Ännu jobbigare blir det när detta ska ske över organisationsgränser. Den som har läst Katarina Barrling Hermansson studie av kulturskillnader mellan riksdagspartiernas partigrupper förstår vad jag menar. Med ett parti var det inga problem: raka väl förankrade besked. Med ett annat parti var det tvärt om: olika budskap från olika läger.
Låt mig vara konkret. Vi var i ett läge där alla partier hade enats om en kompromiss. En kompromiss vi inte gillade. Det var ett av våra sammarbetspartiers förslag vi accepterade för husfridens och tidspressens skull. Vi tyckte att förslaget gick mot internationell rätt och svensk rättspraxis men vi var beredda att kompromissa. Nu kunde jag skicka ut ett färdigt förslag till godkännande till partiledarna. Helgjobbet och 14-timmarsarbetsdagarna var äntligen slut.
Men säg den lycka som varar. Ledaren från det platta partiet. Ledaren var inte alls glad. Tvärt om. Ledaren tyckte att det var ett dåligt förslag som minsann bröt mot både praxis och internationell rätt. Självklart hade mitt sönderstressade jag lust att ryta tillbaka och säga: det var ju deras förslag och att de gott kunde komma överrens internt först. Men det gjorde jag inte. Den professionella tjänstemannen i mig tog över. Jag meddelade jag såg problematiken som ledaren pekade på och att jag skulle lösa problemet snarast möjligt. Efter det lade vi på.
Jag avreagerade på icke levande objekt och invektiven staplades på varandra. När jag tröttnat på detta satte jag mig ner och började planera för hur detta skulle lösas. Det behövs väl knappast påpekas att vi idag har en könsneutral äktenskapsbalk helt i linje med det vi talade om i telefonen. För mig visade detta att jag växt in i min yrkesroll. Samt att man kan gå stärkt ur en utskällning.
söndag 5 juli 2009
Så dödade jag ett branschunder
Tänk dig en vanlig dag på jobbet. Du sitter på en tråkig genomgång av något man bara måste sitta igenom, även om det inte berör dig. Inte hade jag en aning om att jag månader senare skulle bli anklagad på en ledarsida för att döda ett helt branschunder.
Men hur gick det till? Jo, mötet handlade om jobbpolitik och den kreativa ekonomin. Då ställde jag en fråga om varför vi inte tog upp dataspelsbranschen. En chef till mig frågade om jag inte kunde skriva ett underlag, vilket jag gjorde. Underlaget blev uppskattat och ledde till rapporten Investera i dataspelindustrin i vilken vi lägger fram ett sexpunktsprogram för att utveckla det svenska dataspelsundret.
Jag var deltog även när riksdagsledamoten Luciano Astodillo träffade pressen vid släppet av rapporten. Det kändes positivt. Min känsla var korrekt och mediegenomslaget i gammelmedia blev även riktigt bra:
Svensk spelbransch trotsar kris och växer
Spelnördarna som blev miljonärer
S-jobb: En professur i dataspel
S presenterar politik för dataspel
DN:s Jonas Thente om socialdemokraternas datorspelspolitik
Men den uppmärksamhet arbetet som var roligast var nog när SvDs ledarsida anklagade mig för att döda det svenska dataspelsundret:
”…dagen våra politiker kommer på idén att ordna fram en ”sammanhållen svensk dataspelspolitik”, ja då är det finito med det svenska dataspelsundret. Den dagen verkar vara här nu. "Igår presenterade Socialdemokraterna sitt jobbrådslag och vad dolde sig under rubriken ”Kreativa Sverige – den jobbskapande politiken” om inte en idé om att investera i dataspels- och musikindustrin? Vilket industriunder som helst kunde självdö för mindre.”
Så fort dataspelsindustrin nämns i tidningar och på nätet nämns även vår politik. Dessutom nämns och intervjuas Luciano Astodillo i nära samtliga artiklar om dataspelsindustrin. Då sätter vi bilden om att vi är ett framtidsinriktad organisation som ser vad framtiden bär med sig.
Rapporten blev även uppmärksammad i nya media:
Det progressiva USA
FZ
Dataspelsbranschen
Vad har jag lärt mig av detta projekt? Om man anstränger sig och brinner för uppgiften så kan man driva igenom ett svårt projekt. när jag räknade alla som har kontrollerat vad jag gjort och skrivit är det nära femton personer ovanför mig. Kan man driva igen något i en så stor och trög organisation som Socialdemokraterna så kan man nog göra det på de flesta ställen.
Men hur gick det till? Jo, mötet handlade om jobbpolitik och den kreativa ekonomin. Då ställde jag en fråga om varför vi inte tog upp dataspelsbranschen. En chef till mig frågade om jag inte kunde skriva ett underlag, vilket jag gjorde. Underlaget blev uppskattat och ledde till rapporten Investera i dataspelindustrin i vilken vi lägger fram ett sexpunktsprogram för att utveckla det svenska dataspelsundret.
Jag var deltog även när riksdagsledamoten Luciano Astodillo träffade pressen vid släppet av rapporten. Det kändes positivt. Min känsla var korrekt och mediegenomslaget i gammelmedia blev även riktigt bra:
Svensk spelbransch trotsar kris och växer
Spelnördarna som blev miljonärer
S-jobb: En professur i dataspel
S presenterar politik för dataspel
DN:s Jonas Thente om socialdemokraternas datorspelspolitik
Men den uppmärksamhet arbetet som var roligast var nog när SvDs ledarsida anklagade mig för att döda det svenska dataspelsundret:
”…dagen våra politiker kommer på idén att ordna fram en ”sammanhållen svensk dataspelspolitik”, ja då är det finito med det svenska dataspelsundret. Den dagen verkar vara här nu. "Igår presenterade Socialdemokraterna sitt jobbrådslag och vad dolde sig under rubriken ”Kreativa Sverige – den jobbskapande politiken” om inte en idé om att investera i dataspels- och musikindustrin? Vilket industriunder som helst kunde självdö för mindre.”
Så fort dataspelsindustrin nämns i tidningar och på nätet nämns även vår politik. Dessutom nämns och intervjuas Luciano Astodillo i nära samtliga artiklar om dataspelsindustrin. Då sätter vi bilden om att vi är ett framtidsinriktad organisation som ser vad framtiden bär med sig.
Rapporten blev även uppmärksammad i nya media:
Det progressiva USA
FZ
Dataspelsbranschen
Vad har jag lärt mig av detta projekt? Om man anstränger sig och brinner för uppgiften så kan man driva igenom ett svårt projekt. när jag räknade alla som har kontrollerat vad jag gjort och skrivit är det nära femton personer ovanför mig. Kan man driva igen något i en så stor och trög organisation som Socialdemokraterna så kan man nog göra det på de flesta ställen.
tisdag 23 juni 2009
Så tog jag mig in på DN-debatt
Epicentrum för svensk gammelmedias samhällsdebatt är DN-debatt. Det är där de riktigt stora organisationerna och tänkarna breder ut sig. Alla vill vara där. Få äro utvalda. Nu kan jag till viss del sälla mig till den senare gruppen. Humanisterna skriver nämligen på midsommarafton om vikten av ett sekulärt Sverige. Nej, jag är inte undertecknare. Jag är inte ens medförfattare. Faktum är att jag är något bättre: inspiratör.
Ett förbund med 5 000 medlemmar lyssnar till det jag har att säga. Jag har vid ett par tillfällen föreläst och debatterat inför Humanisterna om hur de bör rama in sin kommunikation. Jag har varit, och är fortsatt, mycket kritisk till det sätt man hittills har valt att kommunicera på. Det har varit ett alldeles för högljutt överakademiskt skällande på allt man tycker är fel. Detta utan att erbjuda en alternativ berättelse som sammanfattar hur Sverige kan bli bättre. Därför har jag varit med om att starta upp Unga Humanister.
Nu verkar det som om de gamla Humanisterna har tagit in en del av det jag har lärt dem. Inte allt men man har gått ett par steg i rätt riktning. Detta samtidigt som man går helt fel i sin största satsning någonsin. Jag kan berätta lite utan att avslöja några yrkeshemligheter.
Artikeln i DN avslutas med citatet ”Humanismen utgår från att godhet kommer inifrån, inte uppifrån”. Detta är rakt av en slogan jag har försökt att sätta för Humanismen under en längre tid: godhet kommer inifrån.
Men varför ska man använda just denna slogan? Jo, därför att humanismen är en trosuppfattning i sig själv. En tro på att människan själv kan och bör ta ansvar för sitt eget liv, mänskligheten och jorden. Man tror människan kan och bör vara god av egen kraft utan övernaturliga hot om bestraffningar eller lockning med belöningar efter döden. Detta sammanfattas i tre enkla ord: godhet kommer inifrån. Det är inte frånvaron av religion som utmärker just humanismen.
Detta står i bjärt kontrast till kampanjen Gud finns nog inte. Ni vet den där som finns klistrad överallt i Stockholm och övriga Sverige. Vad säger den om humanismen? Ingenting faktiskt. Bara att vi inte håller det för troligt att det finns övernaturligheter. Den säger ingenting om humanismen och lockar endast de redan ”frälsta” och stöter bort tveksamma.
Att basha religion på annonstavlor är mest kontraproduktivt. Humanisterna behöver en lika stor förändring i sitt sätt att kommunicera som Moderaterna efter valet 2002. Det tänker jag arbeta för.
Ett förbund med 5 000 medlemmar lyssnar till det jag har att säga. Jag har vid ett par tillfällen föreläst och debatterat inför Humanisterna om hur de bör rama in sin kommunikation. Jag har varit, och är fortsatt, mycket kritisk till det sätt man hittills har valt att kommunicera på. Det har varit ett alldeles för högljutt överakademiskt skällande på allt man tycker är fel. Detta utan att erbjuda en alternativ berättelse som sammanfattar hur Sverige kan bli bättre. Därför har jag varit med om att starta upp Unga Humanister.
Nu verkar det som om de gamla Humanisterna har tagit in en del av det jag har lärt dem. Inte allt men man har gått ett par steg i rätt riktning. Detta samtidigt som man går helt fel i sin största satsning någonsin. Jag kan berätta lite utan att avslöja några yrkeshemligheter.
Artikeln i DN avslutas med citatet ”Humanismen utgår från att godhet kommer inifrån, inte uppifrån”. Detta är rakt av en slogan jag har försökt att sätta för Humanismen under en längre tid: godhet kommer inifrån.
Men varför ska man använda just denna slogan? Jo, därför att humanismen är en trosuppfattning i sig själv. En tro på att människan själv kan och bör ta ansvar för sitt eget liv, mänskligheten och jorden. Man tror människan kan och bör vara god av egen kraft utan övernaturliga hot om bestraffningar eller lockning med belöningar efter döden. Detta sammanfattas i tre enkla ord: godhet kommer inifrån. Det är inte frånvaron av religion som utmärker just humanismen.
Detta står i bjärt kontrast till kampanjen Gud finns nog inte. Ni vet den där som finns klistrad överallt i Stockholm och övriga Sverige. Vad säger den om humanismen? Ingenting faktiskt. Bara att vi inte håller det för troligt att det finns övernaturligheter. Den säger ingenting om humanismen och lockar endast de redan ”frälsta” och stöter bort tveksamma.
Att basha religion på annonstavlor är mest kontraproduktivt. Humanisterna behöver en lika stor förändring i sitt sätt att kommunicera som Moderaterna efter valet 2002. Det tänker jag arbeta för.
tisdag 16 juni 2009
Åter från Berlin - med en dröm i bagaget
Är nyss hemkommen från weekend i Berlin. Och är nyförälskad i en underbar stad med underbar mat. Historiska stenhögar intresserar mig sparsamt. För mig handlar resande om att äta. Matkultur är för mig den viktigaste kulturen. Det är livet, inte döden.
I Berlin kan man hyra lägenheter med kallhyra billigt. En nyrenoverad lyxvåning i Prenzlauer Berg (Berlins Vasastan) kostar lika mycket som sunkig trea i Sundbyberg eller Aspudden. Det har fått mig att tänka till.
I hela mitt liv har jag varit fokuserad på just det jag för tillfället gör. Jag är bra på att bita sig fast och aldrig släppa taget. När jag pluggade var målet att bli klar. Missade inte en tenta och fick inte en enda restuppgift på fyra år. Sen blev jag klar.
När jag började jobba var målet att få en tillsvidare anställning. Tog knappt semester då jag inte visste om jag hade ett jobb om två månader. Nu har jag en tillsvidare anställning. Men vad gör jag nu?
Alla behöver ha en dröm, en vision, ett må att uppnå. Det har jag saknat. Min dröm är att få svensk lön men bo i Berlin någon gång i mitt liv. Det behöver inte var i år eller ens om fem år. För dröm kan man vårda länge.
I Berlin kan man hyra lägenheter med kallhyra billigt. En nyrenoverad lyxvåning i Prenzlauer Berg (Berlins Vasastan) kostar lika mycket som sunkig trea i Sundbyberg eller Aspudden. Det har fått mig att tänka till.
I hela mitt liv har jag varit fokuserad på just det jag för tillfället gör. Jag är bra på att bita sig fast och aldrig släppa taget. När jag pluggade var målet att bli klar. Missade inte en tenta och fick inte en enda restuppgift på fyra år. Sen blev jag klar.
När jag började jobba var målet att få en tillsvidare anställning. Tog knappt semester då jag inte visste om jag hade ett jobb om två månader. Nu har jag en tillsvidare anställning. Men vad gör jag nu?
Alla behöver ha en dröm, en vision, ett må att uppnå. Det har jag saknat. Min dröm är att få svensk lön men bo i Berlin någon gång i mitt liv. Det behöver inte var i år eller ens om fem år. För dröm kan man vårda länge.
onsdag 10 juni 2009
Arbetstagaren är på Grönans dataspelsmingel
I vintras släppte Socialdemokraterna en rapport om hur de vill investera i dataspelsbranschen. Hur rapporten kom till och mottagandet kommer jag beskriva i en kommande post. Jag ger dock en liten försmak: det var jag som låg bakom och den togs emot bra.
Idag besökte jag efter jobbet Gröna Lunds nya dataspelsavdelning. Detta tillsammans med riksdagsledamoten Luciano Astodillo. Där vi fick chansen att spela Gran Turismo med ratt sittandes i racingstol. Dessutom fick vi se spel så som Sims 3, Guitar Hero Metallica, Buzz och Fifa 09.
Sen minglades det och vi träffade bloggare och PR-folk. Nu funderar jag och Luciano på hur vi kan driva denna fråga vidare. Jag känner mig en erfarenhet rikare och lite mindre nervös för att försöka sälja in saker. Det är faktiskt rätt kul att träffa nytt folk.
Idag besökte jag efter jobbet Gröna Lunds nya dataspelsavdelning. Detta tillsammans med riksdagsledamoten Luciano Astodillo. Där vi fick chansen att spela Gran Turismo med ratt sittandes i racingstol. Dessutom fick vi se spel så som Sims 3, Guitar Hero Metallica, Buzz och Fifa 09.
Sen minglades det och vi träffade bloggare och PR-folk. Nu funderar jag och Luciano på hur vi kan driva denna fråga vidare. Jag känner mig en erfarenhet rikare och lite mindre nervös för att försöka sälja in saker. Det är faktiskt rätt kul att träffa nytt folk.
måndag 8 juni 2009
En kompetensblogg är född!
Idag skrev jag på mitt livs första tillsvidarekontrakt. Detta firar jag med att lansera min blogg Arbetstagaren. Jag har under en tid hintat mitt projekt och nu är det äntligen dags för lansering. Idén har funnits länge men det har tagit tid att hitta rätta formen.
Vad är Arbetstagaren?
En komptensblogg. Folk frågar mig ofta vad jag jobbar med. Jag frågar mig ofta vad hur jag kan bli mer kompetent och attraktiv på arbetsmarknaden. På detta har jag ännu inget bra svar. Bloggen ska hjälpa mig att hitta svaret.
Varför namnet Arbetstagaren?
Namnet är ironiskt. Det finns inga arbetstagare och arbetsgivare. Ingen ger, ingen tar. Däremot finns arbetssäljare och arbetsköpare. Därför kommer jag att även beröra större frågor som rör arbetsmarknaden ur en arbetstagares perspektiv.
Varför logotyp, ljudlogotyp och bilder?
Det är roligt. Jag gillar att ha roligt. Dessutom är det ett sätt att skapa ett varumärke. Varumärket av den tjänst jag har att erbjuda: min arbetskraft.
Det är även ett utmärkt tillfälle att hjälpa kompisar som jobbar med dessa saker att synas.
Söker jag jobb?
Nej. Jag trivs på mitt jobb men ingen är skyddad från arbetslöshet idag.
Söka jobb är tråkigt. Skriva CV, personliga brev och ringa upp potentiella arbetsgivare är en pina. Är även dålig på att bli kallad till intervju och har aldrig kunnat svara på frågan: varför ska just vi anställa just dig? Kan inte heller svara på frågan om varför jag förtjänar löneförhöjning.
Jag vill hitta svaren på dessa frågor. Dessutom är det så 1900-tal med CV och personliga brev. Arbetstagaren är en investering för framtiden.
Du är varmt välkommen att följa med Arbetstagaren!
Vad är Arbetstagaren?
En komptensblogg. Folk frågar mig ofta vad jag jobbar med. Jag frågar mig ofta vad hur jag kan bli mer kompetent och attraktiv på arbetsmarknaden. På detta har jag ännu inget bra svar. Bloggen ska hjälpa mig att hitta svaret.
Varför namnet Arbetstagaren?
Namnet är ironiskt. Det finns inga arbetstagare och arbetsgivare. Ingen ger, ingen tar. Däremot finns arbetssäljare och arbetsköpare. Därför kommer jag att även beröra större frågor som rör arbetsmarknaden ur en arbetstagares perspektiv.
Varför logotyp, ljudlogotyp och bilder?
Det är roligt. Jag gillar att ha roligt. Dessutom är det ett sätt att skapa ett varumärke. Varumärket av den tjänst jag har att erbjuda: min arbetskraft.
Det är även ett utmärkt tillfälle att hjälpa kompisar som jobbar med dessa saker att synas.
Söker jag jobb?
Nej. Jag trivs på mitt jobb men ingen är skyddad från arbetslöshet idag.
Söka jobb är tråkigt. Skriva CV, personliga brev och ringa upp potentiella arbetsgivare är en pina. Är även dålig på att bli kallad till intervju och har aldrig kunnat svara på frågan: varför ska just vi anställa just dig? Kan inte heller svara på frågan om varför jag förtjänar löneförhöjning.
Jag vill hitta svaren på dessa frågor. Dessutom är det så 1900-tal med CV och personliga brev. Arbetstagaren är en investering för framtiden.
Du är varmt välkommen att följa med Arbetstagaren!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
